Svalkande cykeltur

Alltså; man ska ju inte klaga på värmen men jag håller på att bli tokig! Om man skulle kunna lagra värmen nånstans, t ex i källaren, skulle vi inte behöva betala en enda krona för uppvärmning i vinter. Vårt hus är så GALET varmt, det är som att värmen har satt sig i väggarna, det hjälper inte hur vi vädrar! Jag går runt och är ständigt klibbig och för första gången i mitt liv hör jag mig själv säga att jag längtar efter moln på himlen.

Ikväll ville Elis cykla och det fläktade faktiskt lite längs Göta älv. Skönt! Lite bekymmer hade vi dock innan vi kom iväg eftersom det var väldigt viktigt att vi skulle ha några hemmagjorda kylskåpsmagneter i en påse med oss samt en nappflaska med vatten. Han är så omtänksam och läraktig vår lille son och vet att det alltid ska packas med en del saker innan man ger sig iväg. Nu var det ju lite svårt att få med sig nappflaskan eftersom Elis inte har någon cykelkorg på sin cykel. För i cykelkorgen på mammas cykel fick den inte vara! Pappan löste det hela med lite ståltråd till sist.



Efter en stunds cyklande förklarar Elis att Lydia inte alls ska bäras i bärsele utan åka i cykelkorgen. Jo, hon är ju med på noterna förstås! Som alltid. Tänk att man kan vara ett halvår och redan se upp till sin storebror! Jag lovar att han kommer hissa upp henne i flaggstången en vacker dag.

Mormorshyllning

Det har varit lite stiltje med blogginläggen den här veckan.
I onsdags fick vi bege oss till Småland eftersom mormor blivit mycket sämre. I torsdags eftermiddag somnade hon sedan lugnt och stilla in för gott. Vi saknar henne så det värker i bröstet men vi har alla fina minnen kvar. De bär vi alltid med oss.

Mormor älskade blommor och hennes mårbackapelargoner är de vackraste i världen! Det här inlägget blir en hyllning till min älskade lilla mormor som betytt så mycket för mig.

Allsångspremiär

Igår var det premiär för "Lotta på Liseberg". Vi var där förstås! Bert Karlsson också och sen sisådär 12 000 andra glada människor. Himlen var klarblå och stämningen hög!

Idag när jag läste tidningen vid frukostbordet fick Elis syn på reportaget om premiären och sa "Å titta där är Lotta på Fiseberg, åka igen?" Visst, vi kan bli stammisar på Liseberg, vi har ju årskort numera. Och nästa gång ska jag se till att vi kommer med i TV!

Sega råttor och fulefin

Som sega råttor var vi idag allihop. Det gick liksom bara inte att komma igång eller fatta några beslut vad vi skulle hitta på. Jag blir frustrerad av sånt och avskyr när tiden bara går! Det där är en utvecklingssida hos mig säger min man; man behöver inte vara effektiv hela tiden. Lätt för honom att säga, han är ju utrustad med gåvan att kunna koppla av även om det finns tusen saker att göra... Jag däremot kan inte koppla av även om jag har gjort de där tusen sakerna, det finns alltid mer att göra och jag blir aldrig klar! Jag ska jobba på detta. Att lära mig koppla av och känna mig färdig.

Idag handlade det ju inte direkt om att vara effektiv och hinna så mycket som möjligt utan att vi skulle göra nåt trevligt tillsammans. Och en trevlig dag blev det till sist! Vi rullade in till Slottsskogen där vi fikade och tittade på sälarna, getarna och fulefinen (getterna och hängbukssvinen). Skönt att Elis inte har börjat kalla mig för fulefin. Det vill man ju inte va... Ett fulefin. Än så länge är jag fortfarande en bä bä vita lamm-mamma.

Här är det ponnyridning på programmet!


Tack Rudéns för en trevlig helg och hoppas att ni kommer snart igen! Roligt att vi får behålla Amanda (mellankusinen) lite till!

Kaninglädje

Skam den som ger sig! Ska man till Liseberg så ska det ju bli åka av! Nu var det ju inte kaninglädje hela tiden förstås... Nio personer som ska hålla ihop och samsas på en fullproppad nöjespark är en utmaning i sig. Att sen kräma ur så mycket som möjligt ur åkpassen är en annan.

Efter fyra timmar gav svägerskan och jag upp och tog med de minsta barnen hem. Väl hemma firade vi midsommardagen i lugn och ro med tacos. På Liseberg fortsatte övriga gänget att åka runt, runt och upp och ner, skjutna som ur en kanon och jag vet inte allt. Om och om igen. Framåt halv elva var de hemma igen. Nöjda men genomblöta. Tio timmar på Liseberg, det är kaninglädje det!

Är det nån som vet varför hela Liseberg vimlar av kaniner förresten?!

Glad midsommar!

Igår kom kusinerna från Mörlunda hit. Det har varit full rulle sedan dess, minst sagt! Och Elis älskar sina kusiner. Han har inte tjatat på mamma en enda gång. Skönt!

Det har dock inte funnits nån tid över att göra några längre blogginlägg eftersom vi varit i Starrkärr och dansat runt midsommarstången, gjort kransar, grillat och ätit jordgubbar.
Här är i alla fall lite härliga midsommarbilder! Hoppas att ni har haft det lika trevligt som vi!

Solenergi

Imorgon är det midsommarafton! Jag tycker att det här är Sveriges vackraste tid. Så typiskt att det ska regna och vara sådär otäckt kallt bara!

Jag får helt enkelt sola mig i mitt loppisfynd som har fått en härlig solgul kulör. När jag var barn sa vi alltid att "gult är fult". Det stämmer ju inte alls! Gul är ju en färg som man blir glad av och som ger lite ny energi efter många tapetserarnätter.

Lycka till med era midsommarbestyr!

Jag är en bä bä vita lamm-mamma

...ja, eller en fårskalle. Det beror ju på hur man ser det.
Elis har alltid gillat djur. Nu fantiserar han ofta om att han själv är olika slags djur. Det brukar variera mellan haj, kanin, älg, kyckling, tupp och gris. Då måste man ropa att tuppen ska komma och äta eller att hajen ska sitta stilla på stolen osv. Det gäller att komma ihåg vilket djur som är aktuellt. Annars uppstår visst missnöje.

Idag försökte jag stjäla till mig lite egentid på toaletten. Jag skyndar mig alltid på toan men idag kände jag att jag behövde pusta lite och få vara i fred en stund. Som vanliga människor. Plockade fram lite trevliga grejer till barnen och placerade dem ute. Lydia i vagnen och Elis på grusgången. Hann ju förstås bara dra ner byxorna och sätta mig innan Elis hojtar på mig. "Mamma kom!" Jag ignorerar. "Kom!" Jag ignorerar och andas lugnt. Det håller på så en stund men urartar ju snart. Jag försöker skrika att jag är på toa och kommer snart men han bara gastar vidare. "Kom, visa sak!" Jag kan ju förstås inte koncentrera mig på toabestyren utan måste dra upp byxorna och skynda ut.
Elis har hittat nåt trassel från en boll som Nelzon bitit sönder. Det ska jag ha på huvudet och så har jag blivit en bä bä vita lamm-mamma. Själv är han bä bä vita lamm och Lydia är det lilla bä bä vita lammet. Pappa är tjur. Förstås.

Sen kan jag få gå på toa ifred. Men jag ska ha trasslet på huvudet. Fårskalle.

Soppåse eller skopåse?

I helgen har vi varit i Småland. På fredagen tog Erica studenten i Jönköping och efter det följde studentskiva i Nässjö.

Som vanligt var det fullt pådrag här hemma innan alla var resklara och allt packat. Eftersom pappan har mycket annat att tänka på (!) brukar jag vara den som fixar det mesta av packningen. Oftast kommer allt med och det brukar bli så bra så. Just denna, spöregniga fredag skulle pappan packa med våra skor. Det gjorde han. Väl framme i Jönköping skulle vi byta ut våra gummistövlar mot lite festligare pjucks. Rotade runt i fullproppad bil, fanns inga skor. Efter en del funderande inser vi att soppåsen som jag slängde i tunnan var skopåsen. Jag vet inte vad ni tycker, men visst är Kurres skopåse slående lik en soppåse?! Sen när började vi packa våra grejer i ICA-kasse med dubbelknut?!


Vi firade studentfest i gummistövlar. Eller hela helgen blev en hyllning till gummistövlarna rättare sagt. Men jag funderar på att införskaffa några som passar bättre till partaj än de där stora klufsiga gröna. Blommiga eller randiga kanske. I fall det händer igen menar jag.


Igår fyllde lilla mormor nittio år. Jag tror att hennes bästa present var att få träffa barnbarnsbarnen. Och att Elis sa att "Gammelmormor är jättesöt".
Mormor är inte riktigt piggelin efter att hon drabbats av en stroke för drygt en månad sedan. Älskad är hon i vilket fall som helst.

Lydia i egen division

Vi har en A-bis. Vanligtvis får man ju en B-bis (bebis) när man får barn. Det fick inte vi, vi fick en A-bis. Ni vet, en sån som är lite bättre än andra... Så hävdar Elis att det är i alla fall.

Redan när Lydia låg i magen sa han att det var en A-bis därinne och sen har hon fortsatt att vara det. Jag påpekar ibland att det heter bebis men Elis svarar bara att "nej, Lydia är en A-bis". Punkt.

Hon kommer alltid att vara vår A-bis. Och visst är hon ljuvlig?!

Änglatofflor

Idag kom ett nytt nummer av Mama. (En föräldratidning skulle man kunna säga för er som inte är bekanta.) Lycka!
Medan Lydia sov och Elis tittade på Pettson & Findus hann jag läsa några sidor och dricka en kopp kaffe. Sen hade jag tänkt ta itu med städningen.

Därav blev intet. Någon hade skickat ett litet trevligt inlägg till tidningen: "Dammtussarna i vårt hem är änglarnas tofflor". Bestämde mig för att mina dammtussar också var tofflor och förgyllde Elis tillvaro med en tågutflykt till stan istället. Vi åkte med tåget vid halv ett och tog sedan tåget tillbaka vid två. Kan tyckas vara en onödigt kort stadsvisit men nu var det ju själva resan som var poängen och Elis njöt!

Efter arget kom prinsessan.

Idag har Elis varit arg. Nästan hela dagen faktiskt. Förmodligen har den stora treårstrotsen tågat in i vårt hem med buller bång. På förmiddagen rullade arget in som stora vågor. Och de brusade högt!

INGENTING är riktigt bra just nu. Osten ligger lite snett på mackan, ljudet på TV:n är för lågt, byta från pyjamas till vanliga kläder är helt onödigt osv osv.

Men det största problemet är ändå när någon annan försöker bestämma. INGEN bestämmer över Elis just nu utan att riskera utbrott. Skrika det högsta man kan och samtidigt stampa i golvet, springa runt och skrika, kasta sig på golvet och skrika eller bita sig själv i armen verkar dock inte hjälpa mot den stora frustration han har inom sig. För efter en stund är han ju lika arg igen. (Själv joggar jag men det är väl inget alternativ för Elis.)

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Idag skrattade jag. På förmiddagen alltså. Framåt eftermiddagen höll jag på att bli galen. Tur att vi skulle in till stan och träffa min brors flickvän, Erica. Hon tar studenten på fredag och har varit på bal. Sen dess tror Elis att hon är en prinsessa. Och det är hon ju!

Trötta.

Idag har det varit en ganska stillsam måndag. Helgens intensiva renoveringsarbete verkar ha slukat massor av energi hos alla medlemmar i familjen.

Elis, Lydia och jag besökte i alla fall Öppna Förskolan på förmiddagen. Trevligt med lite sång, pyssel, lek och fika.

Trötta pappan meddelar att han håller på att somna under lunchmöte. Jag är inte förvånad. Ni som känner Kurre vet att han kan somna precis var som helst. Till och med i en provhytt på H&M.

EU-val

Idag har vi varit och röstat till Europaparlamentet. För det är ju klart att man ska vara delaktig.

"EU ba det?" frågar Elis. Elis frågar om allt just nu och bokstaven v är svår att uttala... Antingen blir det b eller m. Mill inte. Det hör vi många gånger varje dag. Mill inte, mill inte!

I vilket fall som helst måste mamman prata lite om EU. Medan jag berättar om EU tar pappan och Lydia en skön söndagslur. Livsnjutare!

Du gamla du fria!

Fria att sova länge på morgonen är ett minne blott. Vid kvart över fem är alla uppe utom pappan. Det är iskallt på självaste Nationaldagen och jag måste elda en brasa att värma frusna fötter vid.

Halv sju är vi igång med roller igen!

Ha en skön dag och njut av vårt härliga Sverige!

Ambitioner och projekt...

.... har vi gott om min man och jag. Rimmar ofta dåligt med livet som mamma och pappa till två små barn fulla av energi och egen vilja. Lägg så till tvätt, mat och allt det där ni vet.

Vi har levt med bara spacklade gipsväggar i hallen på nedervåningen ända sedan januari och är ganska (läs ofantligt) trötta på det! Idag startade vi "Det stora hallprojektet". Äntligen.

När man hunnit måla en kvadratmeter vägg på en timme blir man smått galen. Inser att barnvakt måste till! Nu!

Det där med barnvakt är inte helt enkelt med släkt och vänner lååångt bort. Som tur är finns Kurres moster, Maria, i Trollhättan. Hon ryckte ut idag och kom och roade barnen. De målade också förstås och det blev ju väldigt bra...

.... speciellt för vissa!

Lycka till med era egna projekt, små som stora! Och tack för hjälpen Maria! Välkommen igen!

Matta?!

Elis har just insett att mormor, morfar, farmor, farfar och gammelmormor har egna namn. De övar vi på nu. En del är ju förstås lätta, andra svåra. Ett namn förbryllar. Farmors namn -Martha. "Mamma, farmor inte matta heller", säger han och pekar på ryamattan under soffbordet. Nej, farmor liknar inte alls vår ryamatta....

Morfars namn, Conny, lärde sig Elis först. Här är en bild tagen i mars i år då Elis hjälpte morfar att klyva ved.

Hipp Hipp Hurra!

Kristi Himmelsfärdshelgen innebar efterlängtat besök från Växjö. Åsa, Anders och Stina förgyllde vår tillvaro några dagar.

Stina är ju nästan som en syster till Elis eftersom det bara skiljer åtta veckor mellan dem. De har hängt ihop sedan "den stora magtiden". Idag fyller Stina 3 år och det vill vi ju förstås uppmärksamma! Grattis, grattis och många kramar!

Idag har Elis och jag bakat bullar. Dessa bullar (som Elis gjort själv) är speciellt till dig Stina. Synd att du kan inte komma och äta upp dem idag... Vi sparar dem till dig!

Nya Erfarenheter

Nya erfarenheter har det varit gott om i mitt liv det senaste halvåret. Nu kommer en till... bloggen!

Bloggen är främst till för er som numera finns på många mils avstånd. Här kan ni kika på oss när ni är nyfikna på vad vi pysslar med här i Älvängen, när saknaden blir för stor eller om ni tycker att det går för länge mellan besöken i Småland.


Lilla Lydia skaffar sig nya erfarenheter nästan varje dag. Just nu; man kan fånga sina fötter o suga på tårna. Smackar så roligt!



Välkomna till min blogg! /Cicci