Pausknapp

Jag läcker energi. Som en silduk sipprar energin ur kroppen snabbare än jag hinner fylla på.

När Elis vaknar 05.10 önskar jag mig bara en stor pausknapp att trycka på. Gärna på väggen bredvid sängen så att jag inte behöver resa mig. På nätterna drömmer jag till och med om att hinna ikapp. Medan barnen och hunden är pausade städar jag i varenda vrå, putsar alla fönster, lägger ut kläder på Tradera, fyller frysen, sätter in alla foton och skriver ner alla roliga anekdoter som barnen hunnit med. Jag sover, läser, andas långsamt och kommer och går som jag vill. Dansar ohämmat till vansinnigt hög musik.
Ingen avbryter mig, förutom Kurre förstås som är utvilad, full av energi och målar, bygger och har all tid i världen för våra projekt. Han verkar inte ha något jobb.

Jag vill inte byta ut mitt liv. Det är inte det jag menar, men jag skulle behöva lite mer andrum. Idag har jag vänt och vridit på livssituationen och kallat till familjeråd. Det är bara pappan som fått en kallelse den här gången.
Eftersom vi har få möjligheter till barnvakt måste vi finna andra vägar för att bromsa upp småbarnskarusellen lite. För det finns ingen pausknapp på väggen och när klockan är 05.10 börjar allt snurra.