Återhämtning, egen vilja och meningsbyggnad

Tjoho, det är helg igen!

Vi borde ha befunnit oss i Småland för att fira svägerska/syster/faster Ammi som i tisdags fyllde 40 men efter noggrant övervägande har vi beslutat oss för att stanna hemma. 33 mil enkel resa med barnen är så galet långt under en och samma helg och vi behöver tid för återhämtning efter en lång period med resor i jobbet och diverse sjukdomar.
Jag hoppas att du, Ammi, får en trevlig dag med "tjocka släkten" och att du kan njuta av din fest och inte bara behöver stå i köket. Kram på dig!



Foto: Lillebror

Att vår lilla fröken Lydia, har egen vilja som kan betecknas som synnerligen stark, vet de flesta vid det här laget. De sista dagarna har hon utvecklat två nya vanor:

1. Hon ska bära runt på en hel drös med saker överallt. Det vållar bekymmer och flera utbrott eftersom hon ideligen tappar en del av sakerna.
Min fina, mycket välvårdade Monchichi hänger alltid med men i övrigt kan hon variera sitt kit en aning. Ikväll skulle hon, förutom Monchichin, ha med sig Pingu, boken om Max lampa, en plastkanin som hoppar om man drar upp den, en liten nyckelpigemagnet och en trollstav. Detta under tiden som hon kollade Bolibompa, åt macka, borstade tänderna och kröp ner i sängen. När Elis och jag gick in för att pussa god natt såg vi henne knappt under alla grejerna som hon krampaktigt försökte hålla kvar i famnen. S m i d i g t. Inte kunde hon lyssna på godnattsagan som pappan erbjöd heller, hon var så upptagen med sina grejer...

I torsdags skulle hon ha med sig en brödpensel, en liten kavel, tejp, Pingu och Monchichin till dagis. Det är lönlöst att försöka få henne på andra tankar utan ett sammanbrott. Och jag väljer mina strider.

2. Hon har nu börjat bygga små meningar. Två-ords-meningar som tydligt signalerar egen vilja:

-VILL INTE!
-BORT MAMMA!
-KAN SJÄLV!

Jag riktigt längtar tills den här tjejen blir tonåring!