I helgen har mitt småländska hjärta fått påfyllning. När jag susar fram längs vägarna söderut, genom skogar med höga furor och täta granar landar själen. Jag som aldrig trodde att jag skulle sakna den mörka skogen har fått omvärdera. Öppna vidder är vackrare för ögat men när skogen står tät vaknar känslan av att vara hemma.
Jag och barnen har hälsat på hos familjen Edbäck och har äntligen fått träffa lillebror Casper som hunnit bli två månader. Underbart litet mirakel med ljuvlig bebisdoft, fäktande små armar och sprattlande ben med pyttetår. Dessutom kan han minsann redan konsten att charma och serverar oss leende efter leende. Det dröjer inte många minuter förrän Elis viskar i mitt öra att han vill ha en egen lillebror. Jag anade detta...
Som tur är glömmer han snart sin önskan och sedan är leken med Stina i full gång. Lydia hänger med på sitt lilla vis och jag är så tacksam över att de har sånt tålamod med henne och låter henne hållas!
Vi tackar och bockar för en mysig helg tillsammans med er i Åryd, alltid härligt att träffa er! Inte dumt att komma hem heller och se att maken gått lös med målarpenseln i fula-gula-rummet! Snart blir det varsitt rum till våra älskade underbara!
Full aktivitet kring nykomlingen!Tack också familjen Nilsson för en skön söndagseftermiddag hos er med älgstek som en hyllning till den småländska godheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar