Med klarare syn

Just nu kaffe och gudomlig chokladkaka på Tant Rut i Kungälv. Kaffet är starkt och kakan alldeles lagom kladddig. Det här stavas V A R D A G S L Y X. Caféet är varmt, gemytligt och fridfullt.

Det duggar inte tätt mellan mina inlägg just nu. Jag har inte haft ro i kroppen att slå mig ner vid datorn helt enkelt. Skrivarflödet har också gått på sparlåga ett tag. Tankarna är spretiga och kroppen rastlös. Jag bryr mig inte så mycket om att analysera varför. Kanske är det bara hösten som påverkar mig. Jag tycker att hösten kan lägga ner. Jag känner mig lika grå och kal som träden.

Sedan jag sist skrev har vi bland annat varit på kusinträff i Trollhättan, höstlov med kärt besök från Mörlunda har passerat och den första snön har både kommit och försvunnit. Lydia har börjat pröva lyckan på pottan. Stackars lilla tösabiten blev alldeles vettskrämd när hon upptäckte att hon uträttat nr två häromdagen. Det är tydligen en sak att känna bajs i blöjan och en helt annan att se det i pottan!

I helgen har Anders och Erica hälsat på och bjudit oss på utsökt middag och smarrig cheesecake. Anders passade på att hämta sina nya glasögon och har fått en helt ny look och klarare syn. Det borde jag också försöka skaffa mig. Fast mina ögon är det inget fel på... Det är fönsterrutorna därhemma som krånglar. Inser att vi inte putsat fönstren ordentligt sedan vi flyttade in och det är snart två (!) år sedan. Det är 44 fönsterrutor att putsa. Det dubbla om man räknar in- och utsida förstås. 88 rutor. Vem vill putsa 88 rutor? Inte jag och därför är jag glad varje dag som det är mulet, då syns inte "oklarheten" lika väl.
Jag gillar inte oklarheter nåt vidare och just nu känns det väldigt oklart vad jag ska arbeta med. Det är förmodligen en del av min rastlöshet.


Liten bror som plötsligt blev väldigt vuxen!