Återhämtning, egen vilja och meningsbyggnad

Tjoho, det är helg igen!

Vi borde ha befunnit oss i Småland för att fira svägerska/syster/faster Ammi som i tisdags fyllde 40 men efter noggrant övervägande har vi beslutat oss för att stanna hemma. 33 mil enkel resa med barnen är så galet långt under en och samma helg och vi behöver tid för återhämtning efter en lång period med resor i jobbet och diverse sjukdomar.
Jag hoppas att du, Ammi, får en trevlig dag med "tjocka släkten" och att du kan njuta av din fest och inte bara behöver stå i köket. Kram på dig!



Foto: Lillebror

Att vår lilla fröken Lydia, har egen vilja som kan betecknas som synnerligen stark, vet de flesta vid det här laget. De sista dagarna har hon utvecklat två nya vanor:

1. Hon ska bära runt på en hel drös med saker överallt. Det vållar bekymmer och flera utbrott eftersom hon ideligen tappar en del av sakerna.
Min fina, mycket välvårdade Monchichi hänger alltid med men i övrigt kan hon variera sitt kit en aning. Ikväll skulle hon, förutom Monchichin, ha med sig Pingu, boken om Max lampa, en plastkanin som hoppar om man drar upp den, en liten nyckelpigemagnet och en trollstav. Detta under tiden som hon kollade Bolibompa, åt macka, borstade tänderna och kröp ner i sängen. När Elis och jag gick in för att pussa god natt såg vi henne knappt under alla grejerna som hon krampaktigt försökte hålla kvar i famnen. S m i d i g t. Inte kunde hon lyssna på godnattsagan som pappan erbjöd heller, hon var så upptagen med sina grejer...

I torsdags skulle hon ha med sig en brödpensel, en liten kavel, tejp, Pingu och Monchichin till dagis. Det är lönlöst att försöka få henne på andra tankar utan ett sammanbrott. Och jag väljer mina strider.

2. Hon har nu börjat bygga små meningar. Två-ords-meningar som tydligt signalerar egen vilja:

-VILL INTE!
-BORT MAMMA!
-KAN SJÄLV!

Jag riktigt längtar tills den här tjejen blir tonåring!

Pausknapp

Jag läcker energi. Som en silduk sipprar energin ur kroppen snabbare än jag hinner fylla på.

När Elis vaknar 05.10 önskar jag mig bara en stor pausknapp att trycka på. Gärna på väggen bredvid sängen så att jag inte behöver resa mig. På nätterna drömmer jag till och med om att hinna ikapp. Medan barnen och hunden är pausade städar jag i varenda vrå, putsar alla fönster, lägger ut kläder på Tradera, fyller frysen, sätter in alla foton och skriver ner alla roliga anekdoter som barnen hunnit med. Jag sover, läser, andas långsamt och kommer och går som jag vill. Dansar ohämmat till vansinnigt hög musik.
Ingen avbryter mig, förutom Kurre förstås som är utvilad, full av energi och målar, bygger och har all tid i världen för våra projekt. Han verkar inte ha något jobb.

Jag vill inte byta ut mitt liv. Det är inte det jag menar, men jag skulle behöva lite mer andrum. Idag har jag vänt och vridit på livssituationen och kallat till familjeråd. Det är bara pappan som fått en kallelse den här gången.
Eftersom vi har få möjligheter till barnvakt måste vi finna andra vägar för att bromsa upp småbarnskarusellen lite. För det finns ingen pausknapp på väggen och när klockan är 05.10 börjar allt snurra.

Fascinerande utflykt

Det kan hända ganska mycket en helt vanlig höstdag i oktober.
Jag upptäckte att min blogg inte finns med bland de nominerade bloggarna till Årets mama-bloggare i tidningen Mama. Ett årskontrakt där hade suttit fint och säkerligen gett min blogg en liten välbehövlig skjuts... Nu dräller det ju av bloggande mammor så konkurrensen är förmodligen stenhård. Ni hittar säkert någon annan trevlig mamma som skriver nästan lika bra som jag ;-) om sina små telningar! Rösta gärna på din favorit här!

Sjuka pappan har påbörjat ny penicillinkur och är äntligen lite piggare. Idag var det uppstigning vid 4-snåret för att flyga till Stockholm och vara med på nåt viktigt möte. Ikväll är han därför precis lika trött som innan....

Jag själv, har med hjälp av Ipren, arbetat några timmar i klädbutik här i Älvängen. Huvudvärk och feber ligger på lur även hos mig. Hoppas att jag är piggare imorgon för då blir det ett nytt butikspass.

Elis har varit på utflykt med dagis. Några onsdagar framöver åker två fröknar med fyra barn åt gången till Naturhistoriska muséet i Göteborg för att förkovra sig. Studiebesöket är en del i deras arbete med hajar, lejon och en massa andra fascinerande djur.
Det tar minsann på krafterna att vara på utflykt, oavsett om man flyger till Stockholm eller åker buss in till Göteborg! De stora skeletten och de uppstoppade djuren gjorde starkt intryckt på Elis och han somnade redan på bussen hem.
Dessutom hade vår stora kille varit mycket stillsam och hållit fröken snällt i handen hela tiden. När de skulle gå förbi det stora valskelettet var långa, modiga fröken Kerstin tvungen att ställa sig framför valen för att Elis skulle våga gå förbi... Däremot hade han länge beundrat fjärilar i sprakande färger och tyckt att de var så vackra, så vackra.
Ikväll när han höll på att somna sa han:
-Vilken tur att Kerstin är så modig!
Ja, det är väl för väl att barnen inte behöver åka på utflykt med veklingar till fröknar!

Mitt i allt det här vanliga, trevliga påminns jag återigen om livets skörhet. Bästa barndomsvännen håller på att förlora en storebror i cancer. Det är elakt.

Ta hand om varandra och njut av ditt liv!

Att söva två

Ett barn på varje sida. Lilla på ena, stora på andra. Tätt, tätt intill. Tio små knubbiga tår på min rygg, ett fast handtag i håret. Näsa mot näsa med stora som försiktigt drar fingrarna genom långa hårslingor. Det rycker lite smått i fingrar och tår och så sover de. Först lilla, sen stora. Lugna snusande andetag. Höstrusket virvlar utanför och jag njuter. Njuter som en kattmamma.

Nytt utseende

Bloggen genomgår just nu en del förändringar i form av nytt utseende och ny adress. Jag arbetar i härdigt så fort jag får en minut över i mitt pressade mammaschema. C U!