Uppdatering väg 40

Här kommer ett fullspäckat och fartfyllt livstecken från mig så här dan före dopparedagen. Fullspäckat i den bemärkelsen att jag sitter inklämd mellan väskor, en trombon och en hel hög med kamouflerade julklappar. Med fartfylld syftar jag på att vi susar fram söderut. Är dessutom vrålhungrig. (Var är skinkmackan och uppesittarkvällen med Lotta?!)

Sedan jag sist uppdaterade har vi bland annat lussat, varit febersjuka och firat Lydias 2-årsdag. Jag ägnar fortfarande mycket av min tid till att hosta och det tar på krafterna. Min förhoppning är att julefriden nu ska sänka sig ända ner till de irriterade luftrören.

Luciafirandet på barnens förskola var underbart, hjärtligt och precis så rörigt som det kan bli när en väldigt massa små barn ska samlas på en liten plätt och framföra något högtidligt. Det var pepparkaksgummor, gubbar, stjärngossar, tomtar och lucior som än slank hit och än slank dit. Som tur var, var det i alla fall ingen som ramlade ner i diket.


Jag själv fick vara med och göra min röst hörd (det var väl tur det!) eftersom Lydia grät och ville åka hem när hon insåg att de skulle vara ute och sjunga. "Ute är mörkt och kallt..." Dessutom bor tomten därute i skogen någonstans. Hon var livrädd, flickebarnet och än en gång kan jag bara konstatera att hon liknar sin mor på pricken!


Vår fina stjärngosse satt andäktigt på sin stol och sjöng för full hals.



Och så den 17:e, blev hon 2 år, älskade lilla Lydia. Hennes stolta och lite generade uttryck när vi sjungandes tågade in med prinsesstårta (Vad annars!?) kommer jag att minnas så länge jag lever!


Som nästan alla boende i Göteborg med omnejd har vi försås på sedvanligt vis besökt Jul på Liseberg. Gnistrande och isande kallt men både jul- och sagokänslan steg från 50till 100 bara entrén var betald och grinden öppnades. Elis åkte flygplanskarusellen tills näsan höll på att lossna av kyla.



Njut nu alla, av att julen verkligen står för dörren! Umgås, ta det lugnt och tänk på allt det goda du har i ditt liv! Försök också, att på något sätt dela med dig till de som inte har det lika bra. Kramisar!

Tryggare

I veckan har vi fått larm installerat i huset. Känns skönt. Nu kommer brandbil, polis och väktare som ett skott om något skulle hända. Jag behöver inte sova med en yxa under sängen och inte heller ligga och lyssna efter konstiga ljud när jag är gräsänka. Om någon tar sig in i huset lär jag direkt bli varse. Då ljuder nämligen en VÄLDIGT hög siren och så kommer polis, polis, potatisgris. Kurre har beställt extra larmdekaler så nu ska vi klistra dekaler hög och lågt på huset. Rottweiler och larm, nu borde vi få ha huset i fred!

Det är bara en liten detalj som jag är missnöjd med angående larmet. Det larmar inte för virus eller bakterier. Nu har vi fått hem lite blandad smörja och det hade ju gått att undvika om det varnat när smittad person passerar rörelsedetektorn. Fast vad gör man om redan smittad person tillhör familjen? De kan ju inte sova ute i den här kylan... Tänkte inte på det. Får klura vidare på det problemet.

Igår vaknade maken vid femsnåret av att nåt kletigt fastnade i skägget när han vände på sig och att det luktade väldigt konstigt i hela sovrummet. En väldig massa Lydiabajs rivstartade igång morsan och vid 08.00 hade jag tvättat en mängd sängkläder kuddar och täcken, varit ute med hunden, dammsugit hela huset, lagat dagens lunch, ätit frukost och skickat några mail.

Maken rivstartade dock INTE kan jag säga, han har tillbringat nästan hela helgen i soffan/sängen med feber, hosta och värk i kroppen. Och det är de här sjukdomarna som dyker på min man, alltid på helgen, som gör att jag ska hitta en lösning på det där med larm, bakterier och desinfektion. För när helgen kommer har jag laddat hela veckan för familjetid, egentid, en massa mys och pappaenergi. Nu får jag sikta på nästa helg istället....

Oftare än vanligt

Nu har jag fått skäll... Någon tycker att jag uppdaterar bloggen för sällan. Ni är förmodligen flera som håller med men inte vågar säga något. (Fegisar!!) Anledningen är att jag har så mycket att stå i inför julen så jag vet inte vad. Nja, det är inte hela sanningen. Det är nåt fel på tiden, den går fortare än vanligt. Och jag surfar runt bland olika jobbsajter mer än vanligt. Och skriver CV:n och personliga brev oftare än vanligt. DET tar tid. Att söka jobb alltså.

I föregående inlägg berättade jag att pappan skulle sova på Sahlgrenska för att göra en snarkregistrering. Natten i den knarrande sjukhussängen med slangar upp i näsan och kors och tvärs var lång och gav liten vederkvickelse tyckte pappan. Han kom hem glåmigare än vanligt efter en lång efterföljande dag på jobbet. Natten här hemma var ovanligt tyst.

Vi har ännu inte fått veta några resultat och självklart inte heller om vi får hem någon Cpap-nalle. Kanske måste det göras någon slags totalrenovering av pappan istället?! Vi får väl se.

Här kommer några bilder att njuta av! Goa glada ungar i ett julstökigt och vintrigt Älvängen.