Sedan jag sist uppdaterade har vi bland annat lussat, varit febersjuka och firat Lydias 2-årsdag. Jag ägnar fortfarande mycket av min tid till att hosta och det tar på krafterna. Min förhoppning är att julefriden nu ska sänka sig ända ner till de irriterade luftrören.
Luciafirandet på barnens förskola var underbart, hjärtligt och precis så rörigt som det kan bli när en väldigt massa små barn ska samlas på en liten plätt och framföra något högtidligt. Det var pepparkaksgummor, gubbar, stjärngossar, tomtar och lucior som än slank hit och än slank dit. Som tur var, var det i alla fall ingen som ramlade ner i diket.
Jag själv fick vara med och göra min röst hörd (det var väl tur det!) eftersom Lydia grät och ville åka hem när hon insåg att de skulle vara ute och sjunga. "Ute är mörkt och kallt..." Dessutom bor tomten därute i skogen någonstans. Hon var livrädd, flickebarnet och än en gång kan jag bara konstatera att hon liknar sin mor på pricken!
Vår fina stjärngosse satt andäktigt på sin stol och sjöng för full hals.
Och så den 17:e, blev hon 2 år, älskade lilla Lydia. Hennes stolta och lite generade uttryck när vi sjungandes tågade in med prinsesstårta (Vad annars!?) kommer jag att minnas så länge jag lever!
Som nästan alla boende i Göteborg med omnejd har vi försås på sedvanligt vis besökt Jul på Liseberg. Gnistrande och isande kallt men både jul- och sagokänslan steg från 50till 100 bara entrén var betald och grinden öppnades. Elis åkte flygplanskarusellen tills näsan höll på att lossna av kyla.
Njut nu alla, av att julen verkligen står för dörren! Umgås, ta det lugnt och tänk på allt det goda du har i ditt liv! Försök också, att på något sätt dela med dig till de som inte har det lika bra. Kramisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar