Oj! Det är så länge sen jag levererade ett inlägg att det gnisslar om tangenterna när jag skriver! Smörjetorrt skulle man kunna säga på ren småländska.
Det är inte så att min vardag tillsammans med de älskade underbara blivit mer innehållslöst. Tvärtom! Jag har helt enkelt bara prioriterat andra saker.
För att återkoppla till förra inlägget börjar jag med rapportering kring snögubben. Nu har den fått ge vika för en grönare gräsmatta med snödroppar, krokusar och en och annan vitsippa men Elis pysslade om den krympande snögubben tills det inte fanns något kvar. Ett mer värdigt slut kan man knappast tänka sig för en helt vanlig snögubbe!
Hatten och näsan fick han behålla ända till slutet, tillsammans med några nytillkomna attiraljer:
-Här är brösten på snögubben, mamma!
-Men sitter de inte lite väl högt upp..? Precis under näsan?!
-Det är snyggt tycker jag!
-Men så sitter inte mina bröst riktigt, eller hur?
-Nej,de hänger längre ner!
HÄNGER. Tack! Jag inser att jag gjort mig själv en otjänst genom att lära pojken att alltid tala sanning.
Nåväl, att bli mamma och att bli äldre, det kostar på. Men förmodligen har jag blivit förnuftigare och rikare på erfarenheter. Kanske har jag blivit lite bättre. Jag hoppas det.
Skit samma om det hänger och gnisslar lite! Livet har återvänt! Vi njuter och gläds över våren! Lydia har upptäckt lyckan över att kunna gunga på vanlig gunga och Elis har konstaterat att det, precis som förra året, är mycket smidigare att springa ut och kissa på "broa" istället för att gå en trappa upp.
Pappamys!
