Saknad

Idag skulle min mormor ha fyllt 92 år. Lagom till födelsedagen har den lilla pelargonen som stod hos henne när hon dog, slagit ut. En blomma och en liten knopp. Precis som på dagen då hon lämnade oss för snart två år sedan. Det är en märklig känsla.

Elis är mycket medveten om vilken som är gammelmormors pelargon och idag pratade vi om att mormor Ingrid skulle fyllt år och att hennes pelargon blommar.

-Saknar du henne så där väldigt mycket idag, mamma?
-Ja. Och morfar Harry också.
-Var inte ledsen mamma... Nu har du ju mig. Och Lydia och pappa.

Älskade förnuftiga lilla unge!

Get vs häst

Sköna maj, välkommen! Sköna maj, adjö.
Maj skenar fortast av alla tolv och jag förstår inte varför hon har så fasligt bråttom. Trots att jag försöker uppmärksamma henne, njuta och smeka varsamt, hejdar hon sig inte. Jag stryker längs med doftande syréner, sitter mitt i havet av skira liljekonvaljer, plockar de blommor som sköna maj strör i sina spår, tittar och luktar. Det hjälper inte. Maj är försvinnande snabb.


Försommar inbjuder till fler utflykter under bar himmel tillsammans. Jag gillar djur av alla de slag och är väldigt glad över att våra barn också uppskattar utflykter med djurtema.


Nu har Elis fattat tycke för en get som han absolut hävdar att vi borde ta hand om. Det är inte vilken get som helst, utan en specifik get från Nolhagaparken i Alingsås som han tyckte sig få en speciell kontakt med. Han satt vid geten och kelade länge, länge när vi var där och var helt på det klara med att geten skulle sakna honom när vi for. Mycket möjligt. Jag känner mig ändå väldigt tveksam till att bli getägare.


Lydia har istället utvecklat ett stort intresse för hästar. Inte mig emot, jag älskar som bekant hästar. Jag måste dock överväga vad som är mest praktiskt. Get vs häst. Häst vs get.

Hästen kan man använda till lite mer än geten. Rida på, köra med. Annars är det väl praktiskt sätt inte så stor skillnad. De skulle kunna beta på den vildvuxna delen av vår tomt båda två. Hästen äter ju förstås mer men vi kan ju spara in på bensin och diesel om vi tar hästen till affären istället för någon av bilarna. Geten skulle kanske få plats i bagagen tillsammans med Nelzon när vi reser bort. Hästen kräver förstås lite större utrymme vid resor.
1-1
Hästar luktar så ofantligt gott.
2-1 till häst. Så får det bli. Ska bara kolla med Kurre först.

Gubben och kärringen

Igår påskpysslade vi så att fjädrarna rök och färgen skvätte! En mysig och härligt kreativ stund som resulterade i en färgsprakande parad i köksfönstret.


Idag skickade jag iväg de mest ljuvliga påskjuveler man kan tänka sig till dagis. En påskgubbe och en kärring. De är mina -lucky me! Ljuvliga var ordet.

Det gnisslar och hänger

Oj! Det är så länge sen jag levererade ett inlägg att det gnisslar om tangenterna när jag skriver! Smörjetorrt skulle man kunna säga på ren småländska.
Det är inte så att min vardag tillsammans med de älskade underbara blivit mer innehållslöst. Tvärtom! Jag har helt enkelt bara prioriterat andra saker.

För att återkoppla till förra inlägget börjar jag med rapportering kring snögubben. Nu har den fått ge vika för en grönare gräsmatta med snödroppar, krokusar och en och annan vitsippa men Elis pysslade om den krympande snögubben tills det inte fanns något kvar. Ett mer värdigt slut kan man knappast tänka sig för en helt vanlig snögubbe!

Hatten och näsan fick han behålla ända till slutet, tillsammans med några nytillkomna attiraljer:


-Här är brösten på snögubben, mamma!
-Men sitter de inte lite väl högt upp..? Precis under näsan?!
-Det är snyggt tycker jag!
-Men så sitter inte mina bröst riktigt, eller hur?
-Nej,de hänger längre ner!

HÄNGER. Tack! Jag inser att jag gjort mig själv en otjänst genom att lära pojken att alltid tala sanning.

Nåväl, att bli mamma och att bli äldre, det kostar på. Men förmodligen har jag blivit förnuftigare och rikare på erfarenheter. Kanske har jag blivit lite bättre. Jag hoppas det.

Skit samma om det hänger och gnisslar lite! Livet har återvänt! Vi njuter och gläds över våren! Lydia har upptäckt lyckan över att kunna gunga på vanlig gunga och Elis har konstaterat att det, precis som förra året, är mycket smidigare att springa ut och kissa på "broa" istället för att gå en trappa upp.


Pappamys!

Gör om och gör rätt

Veckan har avslutats med ett besök på Vårdcentralen för min del. Läkarbesöket var över på nio minuter och på den tiden konstaterades bihåleinflammation och en rad med mediciner blev utskrivna i ett nafs. Nu ska du bli frisk, sa doktorn och jag vill så gärna tro honom!

Snön föll i natt igen och barnen byggde en ståtlig snögubbe tillsammans med pappan under tiden jag var på VC och Apoteket. En snögubbe som hade allt! Hatt på huvud och morot till näsa förstås. Till och med ögonbryn hade de fått dit och de tre var mycket stolta över sitt verk.

Tro det eller ej, men när vi kom hem efter IKEA-besök var snögubben raserad med en välriktad spark.

-Varför ville någon förstöra snögubben? frågade Elis med stora ögon.
-INTE göra så, sa Lydia med en bestämd rynka mellan ögonbrynen.

Nu vet vi att det finns några "luar" i grannskapet med diverse bus innanför västen och med detektivarbete i form av skoavtrycksmatchning lyckades vi spåra de misstänkta förövarna. Kurre travade iväg, ringde på mitt i fredagsmyset och nöp ungarna i örat. Efter en stund kunde vi, från vår kökstrappa, övervaka uppbyggandet av ny snögubbe. Våra barn fick en ursäkt samt en skamsen och ytterst blek förklaring till varför de gjort som de gjort.

Morotsnäsan hade tydligen blivit mellis. Ingen nåd gavs. Ny näsa fick införskaffas från snögubbsplundrarnas eget skafferi trots att vi hade många långa rotfrukter i kylen. Pappan var bestämd på den punkten.

Lära sig en läxa. Göra om och göra rätt.

Små barn är som bekant oförstört ärliga och godmodiga:
-Nu är de snälla och vi kan bli kompisar, sa Elis efter en stund.
-Så fin! ropade Lydia till grabbarna när de skulle gå.


Igår när jag somnade trodde jag att vintern lämnat oss för den här gången och jag lämnade några tappra penséer på trappan. Jag kunde bara inte låta bli dem i blomsteraffären och inte anade jag att det skulle bli snögubbsväder igen. De verkar ha klarat sig bra trots snön men idag passade liksom en annan växt bättre in i landskapet; julgranen som blivit kvar mitt på gräsmattan.


Vädret snälla! Gör om och gör rätt så lovar jag att ta bort den där granen!

Stulen sympati

Här råder sjukstuga. Som vanligt får jag väl tillägga, för nu är det fjärde omgången feber för lillstumpan. Hon hostar, snorar och rosslar som en plattnosad bulldog. Själv har jag kombinerat feber med magsjuka. Känner mig något utpumpad... men ska man ändå ligga i sängen så kan man ju lika gärna ta några olika sjukdomar på en gång så att man verkligen ligger still!

Idag mår jag i alla fall bättre och även om det är avskyvärt när magen vänder sig ut-och-in så finns det trots allt de som har det värre. Jag tänker på de stackars tsunamidrabbade Japanerna. Det gör tydligen Lydia också, fast på ett litet annorlunda sätt.

I fredags var jag och barnen och inhandlade gummistövlar och lite nya kläder. Lydia bar sin påse med de nyinköpta gummistövlarna mellan de olika affärerna. Påsen vållade henne en hel del besvär och trots några smärre raseriutbrott skulle hon ändå ansvara för påsen. Förmodligen hade hon, för mig hemliga, planer...

När vi kom hem och packade upp inköpen hittade jag ett par sprillans nya trosor i hennes påse. Obetalda. Stulna kan man alltså uttrycka det. Olarmade. Tur för mig! För hur skulle jag ha klarat mig ur den situationen om det hade tjutit när vi gick ut?! Låter ju löjligt att skylla på en 2-åring!

Tydligen sympatiserar hon också med de arma Tokyo-borna eftersom hon valde trosor med "love Tokyo" på. Storleken var åt skogen, inte använder hon trosor heller, men hon får väl användning för dem så småningom!

Degradering

Hur går det med shoppingen?! Jag har inte hört ett ljud från någon om några trendiga fynd! Jag hade förväntat mig en och annan bild på er i något nytt vårfräscht!!

Elis brukar säga att jag är den vackraste mamman i hela världen.
Stämmer! :-)
Nu har jag dock blivit degraderad. Nu är jag den vackraste mamman i landet istället.

Jag undrar om det beror på att jag är trött och vinterblek eller om det hänger ihop med det eviga tittandet på Snövit och de sju dvärgarna. Ni vet: "Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som i vackrast i landet är..." Vi får väl se hur det utvecklar sig när vårsolen tittar fram och börjar fylla på med färg och energi! Här är det tyvärr fortfarande både grått och isigt så jag får väl hålla tillgodo med att vara Sveriges vackraste morsa!

Trevlig måndag!