Ölandssemester

Vi är på Öland och husvagnssemestrar. Med sand mellan tårna, klarblå himmel och sköna varma solstrålar anstränger vi oss för att göra så lite nytta som möjligt. Våra fortfarande ganska vinterbleka kroppar vill bara ha mer och mer. Barnen somnar tidigt och vi äter salta östkustsräkor för 399 (!) kr kilot. Nej, inte varje kväll förstås... Men det är precis lika idylliskt som det låter!
Det finns dock ingen dator här som jag kan använda för att lägga in mina bilder så därför kommer det inte att bli några inlägg på ett tag. Ni får hålla ut till 3 augusti.

Jag hoppas att ni har det riktigt skönt och att ni också njuter av livet! Kramelikram

Bloggbiten

Jag har nått ett litet delmål! För några veckor sedan skaffade jag en besöksräknare på min blogg. Det kan ju vara trevligt att se hur många som kikar in och hedrar mig med ett besök. Jag tänkte att det kunde vara bra om det blev hundra besökare i alla fall. Jag upptäckte häromdagen att målet var nått och att det kanske inte varit så svårt. Därför har jag satt ett nytt: tusen besökare.

Man kan bli biten av allt möjligt. Av getingarna till exempel, som då och då landar i svärmors vackra liljor. Jag har däremot blivit bloggbiten och jag kommer att blogga ett tag till om intresset för bloggen finns kvar. Jag får alltså se till att göra trevliga inlägg så att ni fortsätter läsa!

Det här med att blogga har ju blivit ganska vanligt. Det finns mammabloggare, pappabloggare, matbloggare, sportbloggare, kändisbloggare, inredningsbloggare... Jag vet inte riktigt vilken kategori jag tillhör. Det spelar ju mindre roll.

Det utlyses en hel del tävlingar bland bloggare runt om i världen. Alltid vinner de bärbara datorer. Jag har inte förstått varför, jag kanske är lite trögare än gemene man men nu har poletten äntligen trillat ner! En laptop står nämligen överst på min önskelista nu. Med en laptop och ett trådlöst bredband kan man ju blogga var och när som helst! Det vore toppen! Under den här Smålandsvistelsen har jag haft en del bekymmer med modem som inte fungerar och datorer som låter som tröskverk och tar tio minuter att bara starta upp. Och som bloggbiten måste man allid ha kamera och internet till hands. Därför behöver jag en laptop.

Växjö in my heart

Alla vägar bär till Växjö. Det är så det känns... Det är väl ingen av er som känner mig som kan ha undgått att jag längtar till Växjö. Ibland tycker jag att ser jag Växjöskyltar överallt! (Det måste vara nåt slags tecken.)

Kurre har varit i Göteborg några dagar för att jobba och jag passade på att åka till mitt kära Växjö för att hälsa på Maria, Joacim, Emmy, Ellen och Tim. Ännu en härlig Växjöfamilj som vi saknar! Jag har haft så sköna dagar med mycket uppassning och god mat. Det lär inte dröja länge förrän jag är tillbaka igen!

Här är en bild från Elis och Ellens hallonlycka!

Mammasemester

Visst har vi det bra här i Sverige med många föräldradagar att plocka ut från Försäkringskassan, långt bättre än i många andra länder. Jag ska absolut inte klaga. Men man kan bli rysligt trött av att vara hemma med barn också! Det är ett annat slags heltidsjobb... Därför njuter jag av att pappan har semester och kan vara en mer närvarande pappa nu. (Dock inte på nätterna då han som vanligt sover djupt och ostört medan jag ammar och sover någon konstig, ytlig sömn med alla mamma-tentakler på skaft.)

Medan lillkusinen Maja badar med Elis och pappan roar Lydia semestrar jag på en filt. Jag vet att jag borde stänga av mobilen också. Det är ännu en utvecklingssida jag har.

Bloggoreda

Jag håller på och fixar med bloggen för att den ska bli snyggare och lite mer personlig. Eftersom jag inte är så haj på det här med html-koder måste bror-Anders hjälpa mig. Jag är mycket tacksam för detta!
Anders är ju också en ganska upptagen människa och åker till Norrland imorgon för att flugfiska. Jag får alltså ge mig till tåls med min bloggförvandlingen ett par dar.

Begravning

I onsdags var mormors begravning. Det var en sorglig dag förstås men det blev en så fin begravning, precis så som jag tror att mormor hade velat ha den. Till och med vädret var mormors.
Trots att mormor hunnit bli nittio år hade hon många vänner och bekanta som var med och tog avsked och det känns så fint att hon lämnar ett tomrum efter sig och är saknad av många. Mormor var en sån fantastisk människa och jag är stolt över att vara hennes barnbarn!
Jag är också glad över att mormor hann träffa sina barnbarnsbarn. Elis gillade sin gammelmormor så mycket. Han förstår ju inte riktigt det där med döden (mer än att flugorna dör om man smäller dem med flugsmällaren) men han pratar mycket om att gammelmormor bor i himmelen nu. Självklart vill han ju räcka upp sitt och Lydias blomsterhjärta till henne.


Vi avslutade dagen i Gråssfall, där mormor och morfar bodde i 40 år. Vi var bjudna till Ingegerd och Henry som fortfarande bor i huset bredvid mormor och morfars. Gunilla och Inger (mina låtsaskusiner) med familjer var också med och det blev en sån bra avslutning på begravningsdagen. Tack så mycket för att vi fick vara tillsammans med er, ni är ett härligt gäng! Tack också till dig Gunilla som å hela familjens vägnar, höll ett sånt fint och träffande tal på minnesstunden. Det berörde oss alla. Du är en pärla!

Förändringar

Nu har familjen åkt på semester. I tisdags packade vi HELA dagen. Om jag får säga det själv så tycker jag att jag tidigare varit ganska duktig på att packa och kunnat göra välorganiserade packningar inför våra semestrar. Vi har rest en del med bara ryggsäckar och det har funkat alldeles utmärkt. Nu tror jag att det skulle vara en omöjlighet! Efter att jag blivit mamma måste jag ta med mig allt möjligt utifall att... Och då fyller man ganska snabbt ett bagageutrymme. I förrgår var vi tvungna att dra med oss Coca-Cola-släpet för att få med oss allt och vi kan tyvärr inte skylla på att hunden tar upp hela utrymmet bak i bilen. Vi hade inte fått med oss hälften även om vi hade lämnat Nelzon hemma!

Jag funderar på hur alla andra barnfamiljer bär sig åt. Det är ju nämligen inte så många familjer som har tillgång till ett Coca-Cola-släp. Kurre tror att en takbox är lösningen för oss. Jo, min sippecke-cowboy är en sann optimist!

Någon gång under tisdagen nämnde jag för Kurre att han skulle ställa ner min cykel i källaren. (Vi har inget garage.) När jag senare tittade in i släpet stod cykeln där. Längst in; bakom barnstolar, resväskor, täcken och uppblåsbara badleksaker. Det blev en kommunikationsmiss kan man väl säga och så var det bara att bära ut packningen, ta bort cykeln och lasta in igen. För det var ju inte cykelsemester vi skulle på. Jag ska ligga i en solstol och bara lata mig!

Här är ett bildbevis på att Kurre burit mycket packning. Vigselringen har förändrats, blivit lite oval. Det är mycket som förändras genom livet. Som att kunna packa till exempel. Och viktigare saker... som att bli mamma och pappa. Det förändrar. Och berikar.

Sippecke

Sippecke. Smaka på det ordet. Sippecke=gräsklippare, taget direkt ur Elis alldeles egna ordlista. Bra ord! Numera använder de flesta i släkten inte ordet gräsklippare längre utan ordet sippecke. Det är ligger så bra i munnen och så blir det ju inga missförstånd.

Efter att vi flyttat till det här huset med den stora tomten har sippecken blivit ännu viktigare. Pappan är verkligen NITISK när det gäller gräsmattan. En del pappor putsar på bilen eller nåt annat "pappagöra" men det gör inte pappan Lagergren. Han klipper gräs och klipper gräs. Nu har mördarsniglarna invaderat oss också så nu klipper han dem med.

Sedan jag började blogga hänger kameran ständigt med men idag önskade jag verkligen att det var videokameran som jag hade i ett band runt halsen istället. Det videoklippet hade sannerligen gjort succé här!

Efter att Lydia sovit sin förmiddagslur drog jag upp rullgardinen och fick se pappan köra runt i racerfart med sippecken. (Visste inte att det kunde gå så fort!!) Så skulle han stanna till för att plocka undan en gren och lade i friläget (trodde han) och hoppade av. Det var bara det att sippecken fortsatte framåt utan honom i samma racerfart. Jag brukar gnälla lite på Kurre att han är så långsam och inte kan skynda sig men shit vilken fart han fick! Att få tag på en sippecke som tydligen kör runt med gasen i botten och så hoppa på i farten det ser så roligt ut så ni kan bara inte ana! Så fort jag bara tänker på det skrattar jag fortfarande så att jag får tårar i ögonen. När han väl kommit på igen var sippecken ute på gatan men han kör bara vidare, till synes helt oberörd, in på tomten igen och är lyckligt ovetande om att jag sett spektaklet från fönstret. (Vem vet hur många mer det var som såg! Fniss...)

Kurre har blivit en riktig sippecke-cowboy! Det är såna här små upptåg som förgyller tillvaron efter en lång amningsnatt... Länge leve sippecken!

Piffig postlåda

Elis har inte drömt mardrömmar om krabbor i natt men jag undrar om jag själv har gjort det (utan att jag minns det)... Jag är så kolossalt trött idag! Har mest bara skrotat runt här hemma. Fick i alla fall ett infall och pärlade ett litet "smycke" till vår postlåda. Den är nämligen ganska ful och har haft ett klistermärke med bara en halv femma på. Nu ser den lite trevligare ut och det syns att vi bor på nr 5!

Krabbförskräckelse

Idag har vi varit ute på Näset tillsammans med familjen Corneskog och fiskat krabbor. Det var en ny och spännande upplevelse för både mig och Elis!
Elis förstod ju förstås inte att det var levande krabbor man kunde få på klädnypan. Hur skulle han kunna veta det?! Han har bara fiskat röda plastkrabbor som vi har här hemma och de är både väldigt stillsamma och helt harmlösa. När Kurre fick upp första krabban och den började springa runt på bryggan med klorna i vädret blev Elis helt förskräckt. Han är rädd för både maskar och flugor så en ilsken krabba blev en obehaglig överraskning. Jag trodde att han skulle hoppa ner i havet av rädsla! Och inte visste jag att man så enkelt kan få upp så där stora krabbor på land med en klädnypa och lite kassler!


Vi avslutade äventyret med ett krabbrace. Elis ville förstås inte vara nära när krabborna skulle släppas lösa utan stod lite längre bort och hejade på sin krabba. Nu vann ju den minsta krabban som Kurre hejade på. Jag tror att han hade snackat RMI (Rätt Mental Inställning) med den innan.

Efter lunch hemma hos Corneskogs körde vi några goa riff... Sofia och Niklas är nämligen riktiga musiker med många konserter och egna skivor i bagaget. Alvin kommer säkert att gå i mammas och pappas fotspår. Igår inhandlade han sin första bas! Ni kan hitta Sofias musik på musiksajten.dagen.se

Oväntade önskemål

Ikväll är det ganska lugnt i vårt hus. Kusin Fredrik har tagit tåget hem, nya uppdrag väntar för honom därhemma i Mörlunda. Tråkigt tycker vi...
Åsa, Anders och Stina som har varit här sedan igår har också begett sig hemåt. Det är också trist. Och vi gillar er även att vi fick städa "sunktoan"...


Vårt hus är i behov av viss renovering som ni vet. Det går s a k t a framåt och med små underbara trollungar i huset så får man ha tålamod. Man hinner lite mindre än man skulle önska och vissa saker får helt enkelt skjutas på framtiden. Ett sånt där framtidsprojekt är toaletten på nedervåningen. (Den är mindre fräsch skulle man väl kunna säga.)
Men jag undrar om det är något som är otydligt med skylten jag har satt upp på dörren...?! I vilket fall som helst så hävdar Åsa att hon måste gå på den där toan om hon behöver kissa under natten. Kanske är det är lilla spöket Laban hon tror ska nypa henne i tårna om hon går upp för trappan till toan däruppe? Självklart måste vi ju i alla fall tillgodose våra gästers önskemål. Så... "sunktoan" blev städad! Och jag kan stryka över orden "ej" och "än" på skylten för nu är toan invigd!


Tur att jag hittade så snygga gummihandskar på Granngården i förrgår så att jag kan lägga de gamla äckliga i soptunnan!




Tack för den här gången och välkomna igen!

Hötofflor

Till vårt hus finns 10 000 kvm tomt. Det mesta är vildvuxet och nästintill oframkomligt. Nu när storkusinen Fegit (Fredrik) varit här sedan i söndags har trimmer, seckatör och räfsa fått gå rejält varma.
När middagsmaten idag var avklarad och vi skulle fortsätta hade Elis tröttnat på att räfsa och ville titta på en dvd med Nasse istället. Jag hittade hans små tofflor på trappan. Man kan inte ta miste på att vår lille goding har varit flitig!

Amningscravings och mazarinlår

Jag har fått cravings. Man brukar ju få det när man är gravid... Ni vet, begär efter allt möjligt konstigt. Bananer, choklad, murbruk och jag vet inte allt. Nu är jag ju inte gravid men jag lider av cravings ändå. Jag äter två mazariner från "Vá gott!" om dagen. Minst. Det är knappt jag vill erkänna det men det är sant. Ni som umgåtts med mig under några dagar vet och kan intyga att jag inte far med osanning här på bloggen.
Det måste vara amningscravings jag har fått. Jag har i alla fall döpt det till det. Vad skulle det annars vara?!


För några veckor sedan var jag på BVC för att vaccinera Lydia. Alltid lite pirrigt inför ett vaccinationsbesök eftersom man vet att det brukar sluta med en hel del skrik. Två stick skulle det bli den här gången till och med, ett i varje lår.
Lydia sa inte ett knäpp! Rynkade bara lite på ögonbrynen och fortsatte sedan att leka vidare med mitt halsband. Nu är ju frågan om det är Elis doktorsövningar som har gjort henne extra tålig eller om det är tjockleken på låren som skyddade henne. Eftersom sköterskan sa "såna där lår passar perfekt att ta sprutor i" anar jag att det är det sistnämnda... Kan det vara mina amningscravings som gjort henne så trind? Mazarinlår är i alla fall gosiga... Synd bara att jag tycker mig skymta en mazarinmage också. På mig själv alltså. Det är inte lika gosigt.

Lydia Ingrid Noomi

L som i Lydia. Eller L som lyckat! För det var så det blev, Lydias dop i Tveta kyrka i helgen. Det var stämingsfullt, vackert och alldeles lagom högtidligt och vi är så nöjda! Även "efterfesten" i Filadelfia blev trevlig tycker vi.
Tack alla ni som var med och delade dagen tillsammans med oss och en extra kram till alla som hjälpte till på ett eller annat sätt! Tack även till Arja Bergström, präst i Mörlunda församling som gjorde dopcermonin så mysig. Den här dagen blev ett fint minne för oss och en god karamell att suga länge på...


Vi hoppas att pappa och storebror kommer få möjlighet att göra fler framträdanden i framtiden! Vill ni boka så går det bra att lämna en förfrågan här på bloggen!

Förberedelser

Imorgon är det dop för Lydia. Hela dagen har gått åt till resa och förberedelser men nu är vi på plats i Mörlunda och det mesta är fixat inför morgondagen. Phu!

Fastnade för en mysig liten plastbytta från Koziol när vi mellanlandade i Jönköping. Den är egentligen tänkt till vår hall för diverse småplock men den funkar ju alldeles utmärkt till ett litet doparrangemang med underbara rosor! Matchar förstås till servettringarna som vi också pysslat med ikväll...

Svahnarna landade i Göteborg

Igår tog vi en paus i stadens lunga (Slottsskogen) tillsammans med halva familjen Svahn; Anne-Sophie och Lennart. Det var (som alltid!) ett angenämt besök och vi smaskade god lunch i skuggan av en ljuvligt doftande lind. Kan man ha det bättre?!

Lydia var på gott humör och fullt upptagen med några plastbestick. Tösen kan sitta nu och verkar så lycklig över sin nya färdighet!
Elis fick en heliumballong. Valde en blå delfin som alltid. Under två timmar hade han uppvisning för oss med alla konster som en heliumdelfin bara kan tänkas utföra. Halv sju vaknade han idag. Glad i hågen och showen rullade igång igen... Ett par timmar senare är det fortfarande delfinshow här hemma men just nu i soffan tillsammans med lillasyster.