Begravning

I onsdags var mormors begravning. Det var en sorglig dag förstås men det blev en så fin begravning, precis så som jag tror att mormor hade velat ha den. Till och med vädret var mormors.
Trots att mormor hunnit bli nittio år hade hon många vänner och bekanta som var med och tog avsked och det känns så fint att hon lämnar ett tomrum efter sig och är saknad av många. Mormor var en sån fantastisk människa och jag är stolt över att vara hennes barnbarn!
Jag är också glad över att mormor hann träffa sina barnbarnsbarn. Elis gillade sin gammelmormor så mycket. Han förstår ju inte riktigt det där med döden (mer än att flugorna dör om man smäller dem med flugsmällaren) men han pratar mycket om att gammelmormor bor i himmelen nu. Självklart vill han ju räcka upp sitt och Lydias blomsterhjärta till henne.


Vi avslutade dagen i Gråssfall, där mormor och morfar bodde i 40 år. Vi var bjudna till Ingegerd och Henry som fortfarande bor i huset bredvid mormor och morfars. Gunilla och Inger (mina låtsaskusiner) med familjer var också med och det blev en sån bra avslutning på begravningsdagen. Tack så mycket för att vi fick vara tillsammans med er, ni är ett härligt gäng! Tack också till dig Gunilla som å hela familjens vägnar, höll ett sånt fint och träffande tal på minnesstunden. Det berörde oss alla. Du är en pärla!