I eftermiddag har vi räddat en del äpplen från föruttnelse och frost. Vi hoppas att de klarar sig ett tag i vår svala källare så att vi kan njuta av naturens goda lite till. Lydia är min lilla hjälpreda och världens sötaste äppelgumma!
Ja, hon växer så det knakar! Tack, vad snälla ni är! Det är roligt att tösabiten brås på sin mor, sonen är ju far upp i dan! Humöret verkar hon också ha ärvt efter mig. Färgstarkt kan man säga. Kramar
Oj,oj,oj så stor tösen har blivit!!
SvaraRaderaMen fortfarande lite söt och go som vanligt..
.. *lika söt som vanligt (menar ja ju!)
SvaraRaderaNi är ju lika som bär. Lika söta och färgstarka båda två!
SvaraRaderaKram Sara
Ja, hon växer så det knakar!
SvaraRaderaTack, vad snälla ni är! Det är roligt att tösabiten brås på sin mor, sonen är ju far upp i dan! Humöret verkar hon också ha ärvt efter mig. Färgstarkt kan man säga. Kramar
sjyssta tossor :)
SvaraRaderaJa, visst passar de henne!! Tack för att vi får låna, de matchar ju den lila mössan så bra!
SvaraRaderaHar du sett din dotter i inlägget under? Sötis! Kram
Gud så söt hon är! =) Vilka fina bilder!
SvaraRaderaTack! Kul att du fortfarande läser! Hon skulle nog passa som bebismodell, hon är nämligen en riktig linslus...
SvaraRadera