Ni som känner Elis vet att makaroner står högst upp på hans lista över favoritmaträtter. Helst naturella utan vare sig ketchup eller något köttigt till. (Då kan man väl knappast kalla det maträtt längre?!)
Igår natt vaknade jag vid 3-snåret av att Elis låg bredvid mig och pratade: Makaroner. Jag vill ha makaroner. M a k a r o n e r heter det.
I mitt halvt medvetslösa tillstånd hade jag inga större önskemål om att hoppa upp ur sängen för att ställa mig och koka makaroner. Jag öppnade ett halvt öga och kikade lite på min makaronälskande son och insåg till min lättnad att han bara pratade i sömnen. Några tysta gryningstimmar följde innan Elis vaknar och säger:
-Mamma, jag älskar dig upp till månen (inte "och tillbaka" som vanligt?!?) men nu vill jag ha makaroner! Vi ska gå upp nu!
Alltså äter vi makaroner till frukost innan dagis. Inte vi vuxna förstås, men de andra två.
Och det anas pastaförtjusning hos lilltösen också som ni ser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar