Vår helg skulle egentligen ha innehållit Smålandsresa och Ölandsbröllop. Kärlek, goa vänner, barnvakt och högklackat. Mat som kan tuggas i valfritt tempo. Tåflirt under bordet, ljuv musik, samlat fokus.
Därav blev intet. Kurre fortfarande inte piggelin och vi fick helt enkelt lämna återbud.
Jag hade tänkt förtidsrösta i fredags men eftersom våra planer ändrades har jag idag, tillsammans med väldigt många förväntansfulla svenskar, slickat igen kuvert bakom totalt fantasilösa valskärmar. (Visst, de fyller sin funktion men är det inte dags för lite ny design?! Hur länge har de sett ut sådär, ni som röstat fler gånger än fem?)
Jag frågade Elis om han ville följa med mig och rösta.
-Vad är det? frågade han.
-Man får lämna en lapp där det står vem man tycker ska bestämma i vårt land, svarade jag.
-Nä, jag vill inte följa med. Det är jag som bestämmer, svarade han och skuttade glatt iväg för att fortsätta parkera bilar i parkeringshuset.
Ja, han tror det och påpekar det gärna flera gånger om dagen; att det är han som bestämmer. Jag hävdar att det är mamma och pappa som bestämmer här hemma, men han lyssnar inte på det örat. Phu, jag hoppas att det snart blåser andra vindar... Samtidigt inser jag att det kanske börjar bli dags att han kan få lite fler mandat i vår familj. I alla fall i vissa beslut. Tack, min privata föräldracoach Maria, för tips!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar