Punkt

Nu har vi satt punkt för kalasandet för den här gången. Idag är det "dagen efter" och jag har sopat bort alla spår av födelsedagsfirande, förutom 4-åringen själv förstås! Jag pustar ut och tycker det är rätt skönt att det är ungefär ett år till nästa gång.

Barnkalaset har ju dragit ut lite på tiden och igår konstaterade Elis att "den här gången är det väl 5 år jag fyller!?"
Tack och lov att det inte går så fort mellan varven! Födelsedagskalas en gång i månaden -nej tack!

Trots att vi inte hann göra allt som Elis hade som önskemål inför kalaset, känns det ändå som att han var en riktigt belåten och stolt grabb efter sitt allra första barnkalas. Och pappan var nöjd över att slippa vara superhjälte. (Han har dragit på sig en otrevlig åkomma vid namn bitestikelinflammation och det känns inte riktigt aktuellt att skutta runt i trikåer och rädda busiga barn och tokiga föräldrar i parti och minut!) Han var istället sedvanlig korv-och glassgubbe och den rollen spelade han med bravur!

Jag själv var helt enkelt vanlig mamma, dvs försökte se till att allt flöt som det skulle. Det kan låta som en lugn och stilla uppgift. Det var det inte. Förutom att se till så att alla barn (och föräldrar!) hade nåt att äta, hade roligt och höll sams hade mitt uppdrag vissa inslag av dans, Pomperipossaförvandling och diverse trolleri.
Därför blev det inte så många foton från dagen som jag önskat men här kommer en bild på en riktig kalaspingla som skapat en ny trend i vår familj: Klackskor! Nu traskar både Elis och Lydia runt i högklackat. Till pappan har vi inte hittat några som hela foten får plats i. Än. Imorgon är det ju måndag och alla affärer har öppet!