Veckan har ju varit sisådär kan man väl lugnt säga... Migrän i måndags och sedan halsont på tisdagsmorgonen. På tisdagskvällen utvecklades ögoninflammation hos damerna i familjen och så i natt skulle jag upp och hämta Lydia och sprang rakt in i ett dörrfoder. Har nu en rejäl bula i pannan också! (Jag har varit snyggare!)
Borde ha övat mig på att förflytta mig i huset med bindel för ögonen, för det kan man ju räkna ut med lilltån, att ögonen är igenklistrade på natten om man har ögoninflammation.
Retar mig ännu mer på de där fula dörrfodrena och dörrarna i furu nu! Det spelar ingen som helst roll att furu är på ingång som en ny trend i våra svenska hem. Läste en artikel om flera designers som prisar furun; billigt, mjukt och skönt att arbeta med. Skitfult och hårt skulle jag vilja säga! Snart åker målarpytsarna fram!
Trots en del hörsel-, lukt- och synnedsättningar hos oss så finns det tydligen kunskaper som ligger och gror någonstans. Hos Elis har det nämligen vuxit ut nya små färdigheter idag.
Plötsligt ropar han på mig och visar att han har skrivit bokstaven L på sitt ritbräde.
- L, som i Lillasyster Lydia säger han, som den mest självklara sak i världen.
Sedan visar han att han kan skriva E, O, M och A också. Och T som i kiter (tiger).
Jag beundrar bokstäverna och är förundrad. Och Elis är så stolt, så stolt. I skrivande stund sover han med ritbrädet under kudden.
Och jag säger L som i Lycklig Mamma. Inte för att Elis lärt sig skriva bokstäver utan för att jag har fått bli just mamma. Det är faktiskt ingen självklarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar