LEV livet!

Det är "vanlig" vecka och alla helger kring jul och nyår är över. Idag är det tjugondedag jul och julsakerna ska ut. Det vankas tulpaner och semlor på våra bord istället.

Elis har börjat dagis igen efter julledigheten och vardagen är här. Livet rullar på och visst känns det att man lever! Tröttheten värker i kroppen, barnens skratt och bus värmer mitt hjärta, jag njuter av blöta pussar, prat och gnäll ger mig sår i öronen. Det är väl så det är. Livet alltså. En enda salig blandning.

Jag bakar bullar idag och eldar både i köksspis och kamin för att få go värme till jäsningen. Det sprakar så gott i köksspisen och det påminner mig om mormor, morfar och barndom. Får en ingivelse att ringa mormor och prata om barnens framsteg och vedspisknastret. Men varken mormor, morfar eller min barndom finns ju längre. Nu finns bara härliga minnen kvar. Och saknad. Det är ju också livet. Förändringar. Och tid som går.

Mormor och jag har bakat massor med bullar genom åren, nu är det jag som är stor och vet hur man gör. (I alla fall nästan lika bra som mormor.)
Varje gång Elis hör eller ser en ambulans säger han:
"Gammelmormor har slagit sig så nu åker hon till himlen igen. Men hon syns väldigt dåligt...."
Jag ler och sörjer. Det är märkligt att man kan känna glädje och sorg på samma gång. I vilket fall; att leva känns!

LEV ditt liv!
Kram på er alla!

(Fotot idag från mormor och morfars hus, Gråssfall)