Carpe Diem

Det är ju ett lite uttjatat och slitet uttryck numera och de allra flesta vet väl vad det betyder. Om inte; Carpe Diem = fånga dagen eller njut av dagen. Det är latin och användes tidigt av den romerske poeten Horatius (född 65 f. Kr.) i följande uttryck: "Carpe diem quam minimum credula postero" (fånga dagen, lita ej på morgondagen). 1989 dök uttrycket Carpe Diem upp i filmen Döda poeters sällskap och Efva Attling har flitigt använt det på sina smycken. Sedan dess har det blivit ett "folkmunsbegrepp". Nu ska jag inte bombadera er med mer trist fakta...

Min måste-lista eller vill-göra-lista, kanske jag ska kalla den istället, är så lång, så lång. Och som jag skrivit i ett tidigare inlägg, jag blir aldrig färdig! Ibland känns det som att jag är fast i en liten bur och springer i ett sånt där mushjul. Det går bara runt, runt och man kommer ingenstans hur fort man än springer. Det är då jag måste påminna mig själv om att leva här och nu och njuta av det som är. Att vara föräldraledig och nyinflyttad kan bli både enformigt och lite ensamt. Och ibland blir jag tokgalen. Men idag har jag verkligen njutit av att få vara hemma med småttingarna, inte behöva passa några tider utan låta dan bara bli som den blir.

Tidig förmiddag tog vi en promenad ner till älven. Nelzon var lycklig över att få bada lite och Lydia tittade förtjust på. Elis testade hur tunga stenar han orkade plumsa i vattnet. Det är varken vackert eller mysigt vid älven men vi hade en sån härlig stund alla fyra!

Jag har upptäckt att intresset för fotografering hjälper mig att stanna upp och se det vackra och även det fula förstås, fast i andra perspektiv. Dagens bild är från vår semester på Öland i somras. Njut! Lita inte på morgondagen.