Förluster. Och vinster.

Att flytta från Växjö har inneburit många förluster för mig och min familj. En av de största är närheten till våra bästa vänner. Men flytten har också gett vinster. Sofia och hennes familj är en vinst.

Efter studenten 1994 flyttade jag till Norrköping för att plugga till sjuksköterska (studier som avbröts 1995). När jag fick veta att jag blivit antagen började jag, som så många andra, leta efter boende. Jag annonserade efter lägenhet i en tidning vid namn Petrus (en kristen tidning som numera är nedlagd). Jag fick ett enda svar. Det var från Sofia. Hon började samtalet ungefär såhär: "Hej, jag heter Sofia Corneskog. Jag har ingen lägenhet att erbjuda men jag tänkte att vi kanske kunde träffas och ev bli kompisar." Jaha?! Skum tjej tänkte jag förstås... Säkert nördig. Men ensam i ny stad behöver man nya kontakter och det är ju viktigt att vara openminded. Inte döma någon för fort... Men vad är det för knäppgök som ringer och raggar vänner efter att läst lägenhetsannonser!?

Tjejen fick i alla fall en chans och vi träffades hemma hos henne en riktigt ruskig septemberkväll. Det klickade och vi har hållit kontakten under de femton år som gått sedan dess. Sofia flyttade till Jönköping redan efter jul 1994 (jag övertog för övrigt då hennes lägenhet) för att plugga färdigt där och drog sedan vidare till Göteborg (Västra Frölunda). Där bor hon nu tillsammans med äkta maken Niklas, sonen Alvin och ny bebis på väg. (A-bis säger Elis att det är... Det ja!)


Sofia är duktig på musik, färg och form, att sy... och en massa andra saker. Hon är rak och inspirerande. Hon är cool och jag gillar henne! En liten uppmaning till alla en vanlig måndagskväll: våga vara en Sofia! Chansa lite även om du verkar vara aningen knasig. Det blir liksom lite mer spännande då och det kan skramla till och bli en riktig jackpot!