Liten blir stor

I maj 2003 flyttade den här lille krabaten in hos oss. Världens sötaste rottispojke. Nu är han inte liten längre. Han är världens snyggaste, genomsnällaste, mysigaste och pålitligaste rottweilerhane. På 50 kg med en väldig massa päls! Som gör mig galen. Pälsen alltså... som bara trillar av hela tiden. Lydia, som förflyttar sig genom att hasa på rumpan sitter alltid som på en dyna av svart hår.

När man får barn förändras livet och det är svårt att få det att gå ihop med en stor vovve. Att hinna aktivera, motionera och städa lika mycket som tidigare har visat sig vara ett stört omöjligt uppdrag!

Kurre ska till Malmö två dagar den här veckan och till Stockholm nästa vecka. Jag fixar inte att gå ut med Nelzon alla promenader själv (med två små barn) och tappre pappan har fått köra iväg till Mörlunda ikväll för att lämna Nelzon hos svärföräldrarna som är så snälla och ställer upp och tar hand om honom. Han har det toppen där och jag behöver inte oroa mig för honom.
Tusen tack för er hjälp, Martha och Karl-Olov och så Fredrik som brukar stötta upp. Nelzon loves you!

Det är en månad till den 17 december. Då fyller Lydia 1 år. Hon håller också på att bli stor! Och snart springer hon omkring utan hårig rumpa...