Söndagsskola

"Minst 38 000 räknar vår stora lärarkår, och ingen enda av dem betalt för mödan får! Och gladast bland de glada nog våra egna är. Vid söndagsskolans julfest vi tackar dem så här."
Eller: "Vi redo är att andra ljuset tända och lyss till Jeremias ord så kända." Osv osv...

Så läste vi; vi söndagsskolebarn i början av 80-talet. Det var julfest och vi stod framme på scenen i en liten rad med en mikrofon som vi skickade mellan oss alldeles för fort och läste verser, knappt hörbara för åskådarna. Men gulligt, gulligt... Och så ordentliga barn med rosett i håret och finaste kläderna. Det ni... That´s me and my husband! Ja, han hade ju ingen rosett förstås, men säkert finaste hängslena.

Både Kurre och jag var flitiga söndagsskolebarn. Varenda söndag blev vi skjutsade till kyrkan av generösa församlingsmedlemmar som åkte en liten tur i samhället för att hämta upp inskrivna barn. Kurre och jag åkte inte i samma bilar, vi tillhörde olika "rutter" men vi sågs i kyrkan. Jag minns Kurre som den där stora killen som spelade på en enorm trumpet (trombon) och alltid slarvade bort sin verslapp. (Jag som ville vara så ordentlig kunde förstås verserna utantill redan första övningssöndagen trots att jag inte riktigt förstod vad de handlade om.)

Så här i slutet på november var övningarna inför julfesten i full gång. Vi satt snällt (?) i bänkraderna och väntade tills vi fick gå upp och öva på att läsa vår vers, spela eller sjunga. Verser blev man tilldelad men sånger fick man välja själv.

Jag spelade "Nu tändas tusen juleljus" på blockflöjt nåt år och samma sång på gitarr ett annat år. Kurre minns ingen av sina sånger, men spelade gjorde han. Det är möjligt att han också spelade "Nu tändas..." för det spelade ju ingen större roll om flera barn uppträdde med samma sång på samma fest.

Min mamma har påbörjat någon slags enorm rensning av huset. Ena dagen vi pratas vid är hon i bastun (som används till förvaring) och plockar, nästa dag i tvättstugan och näst-nästa dag i klädkammaren.
Mamma är inte så mycket för att slänga saker men behöver uppenbarligen frigöra utrymme för att få plats med en del av mormor och morfars grejer. Därför kommer det hem all möjlig bråte till oss. Så fort det går en bil till Älvängen är det nåt som hänger med. Typ en namnskylt jag gjort i träslöjden, en Cecilia-mugg eller tavla.

Häromdagen dök en bunt med små verslappar från söndagsskolan upp på posten. Det drog igång en del minnen hos både Kurre och mig. Ibland var man ju urtrött på att fara iväg till söndagsskolan men i det stora hela har vi bara trevliga minnen därifrån. Men verserna... jag vet inte, men det kanske inte var söndagsskolefröknarnas bästa koncept.